Även religiösa odemokratiska diktaturer är vanliga än idag där länder med hög religiositet råder. Detta är historiskt sett den vanligaste formen av politiskt styre, då religion varit en stor del av historiens länders styre. Ofta särskiljer religiös diktaturer på folk med annan religion i det egna landet. Religion och religiösa lagar, riktlinjer och moral hämtas från religiösa källor, tolkas av de makthavande ledarna i landet för att styra landet på ett religiöst sätt eller istället använda religionen som en täckmantel för diktaturens makt. Alltså att religionen legitimerar vissa beteenden hos staten, som t.ex. religiös beklädnad, bestraffning för att förolämpa en religiös ledare, något som kan vara avsevärt mycket hårdare bestraffat än i ett land med ett demokratiskt styre.
Religiösa diktaturer kan vara väldigt strikta, förbjuda alla andra partier och endast tillåta det egna religiösa partiet, och bestraffa all kritik mot den egna religionen genom lagstiftande. Religionen kan också användas för att få stöd för sin politik genom att visa upp ett religiöst styre med religionen i åtanke, att införa religiösa kulturella moment i samhället. Saker som att ta bort eller delvis ta bort vetenskapliga metoder, teorier och fakta för att istället ersätta dem med religiösa motsvarigheter för en ökad acceptans hos folket, eller försöka att få bort annan filosofi som vetenskapen som krockar med den egna religionen. Likt andra diktaturer har religiösa diktaturer ofta intresset av att visa upp en demokratisk bild av landet utåt, vilket kan vara folkval som i själva verket är riggade, eller ett parlament med oppositionspolitiker som egentligen inte är folkvalda.
Internationellt tryck på religiösa diktaturer är ofta svåra att genomföra, trycket brukar bestå av uppmaningar om att tillåta oppositionella partier, att tillåta religiös och mänsklig frihet, något som diktaturerna ofta förtrycker. Ofta tas det dessutom hänsyn till den internationella vänskapen mellan demokratiska länder och religiösa diktaturer för att inte sabotera relationen mellan länderna, vilket kan medföra att prat om demokratiska friheter i diktaturer inte framkommer.
Givetvis finns det inte endast odemokratiska religiösa styren, religiösa styren kan också dem, vara demokratiska till olika grader, de kan tillåta alla andra religioner och vara nästintill lika demokratiska som västerländska demokratier. Dock är religionen och staten sammanbundna i mer religiösa länder, olikt de västerländska styrelsesätten som ofta är sekulariserade, något som begränsar religionens inflytande i politiken.