Regeringen fanns redan som konungens råd under medeltiden. Makten har dock inte alls varit lika stor som sedan kungens inflytande i politiken och landets styre avskaffades eller flyttades till politikerna, en process som pågått särskilt alltmer under 1800- och 1900-talen.
När regeringen bildas efter Riksdagsvalet föreslår talmannen statsministerkandidaten och statsråden utses av statsministern. Dessa är tillsammans regeringen, för att regeringen ska antas röstar Riksdagen om de föreslagna kandidaterna. Om den föreslagna regeringen röstas ned får nya försök och förslag till regering göras av talmannen.
Regeringen är det politiska systemets yttersta styrande och ansvariga organet i ett land med ett parlamentariskt system. Regeringens uppgift och ansvar kan du läsa om på regeringens hemsida, bland uppgifterna hör det till att implementera och genomföra politiken som Riksdagen beslutar om. Det är regeringen som genomför förändringarna som Riksdagen beslutar om, dvs. lagarna som antagits. Regeringen ansvar också för att tillsätta och genomföra statliga utredningar. De sitta
nde folkvalda representanterna utgörs av de folkvalda partiernas politiker. Beroende på andelen av folkrösterna så fördelas regeringens ministerposter utifrån detta av det eller de tillsammans styrande partierna. Det största partiet i regeringen väljer statsministerposten som också räknas som Sveriges ledare och representant vid internationella möten, finans- och utrikesministertjänsterna.
Om regeringen är en minoritetsregering innebär detta att regeringen inte kan få igenom sin politik på egen hand, för detta krävs mer än 50 procent av folkets röster vid Riksdagsvalet. En minoritetsregering måste därmed ha stöd från andra partier för att få igenom sin politik, eller riskera att få den nedröstad av de andra partierna i Riksdagen. Ett så kallat stödparti kan hjälpa till att rösta om vissa frågor för att få igenom en gemensam sak och ståndpunkt, men kan kräva att få andra delar av sin politik hörsammad. Om inte stödpartiet får det kan det hota att rösta på andra partier och koalitioner vilket kan leda till att en helt annan politik genomförs istället för regeringens, vilken då regeringen måste genomföra trots allt.