I Sverige likt många andra västerländska länder har vi parlamentarismen som den demokratiska politiska statsstrukturen. Parlamentarismen består av flera institutioner och värdegrunder som bygger på demokratiska val. Huvudinstitutionerna är Riksdagen och regeringen, där landets framtid avgörs av de folkvalda personerna som sitter i Riksdagen och beslutar de förslag som förs fram i Riksdagen av politikerna. Läs mer om parlamentarismen på SO-rummets hemsida, där det förklaras hur parlamentarismen bygger upp Sveriges styre.
Fyraprocentsspärren i Sveriges parlamentarism innebär att ett folkvalt parti måste inneha fyra procent av folkets röster för att få sitta i Riksdagen, annars kommer partiet inte in och måste ställa upp för nästa val, fyra år senare för nästa chans att komma in i Riksdagen. Givetvis kan alla partier samtidigt som Riksdagsvalet hålls, få en chans att komma in lokalt i kommunerna för att få ett inflytande i den kommuna
la politiken.
Läget i Riksdagen är idag att de ”rödgröna” styr Sverige genom en minoritetsregering bestående av Socialdemokraterna som största partiet och Miljöpartiet som tillsammans bildar landets regering. Att landets styrande koalition befinner sig i en minoritetsposition innebär att de inte har egen makt att besluta i alla frågor, att få igenom sin politik i Riksdagen. De övriga oppositionerna, Sverigedemokraterna och Alliansen, kan försöka sänka regeringens försök att få igenom sin politik om de inte gillar den politik som förs fram. Sverigedemokraterna har en vågmästarroll och kan avgöra utfallet som ensamt parti. Ifall Alliansen röstar ja för en fråga och regeringen nej för samma fråga, har de chansen att bestämma vilket beslut ska bli.
Detta läge är besvärligt för en regering, att inte vara säkra på att få igenom sin politik. Därför har under den senaste mandatperioden vissa blocköverskridande arrangemang tidigare skapats för att undvika bland annat Sverigedemokraternas inflytande i flykting-, integrations- och invandringsfrågorna.